Stiftelsen för naturarvet anskaffade i vår en gammal skogsbeteshage som erbjuder sin klarhet i Suotuperätrakten i Haapavesi. Skogen, som heter Kettukangas, omfattar 32 hektar och består i huvudsak av lund och lundkärr.

Det som är värdefullast ur naturskyddets synvinkel är den stora mängden asp i det nya skyddsområdet. Det finns aspar i flera åldrar, också gamla och murknade, överallt i rikliga mängder. De utgör det dominerande trädslaget på många ställen.
    
Kettukangas är ett hem för många slags hackspettar: den större hackspetten och spillkråkan, men också den tretåiga hackspetten och gråspetten som inte är lika vanliga. Trädkryparen har sitt bo under den lossnade barken på en murknad björk, och gärdsmygen sjunger bland fallna granar som utgör ett snår. Grunden färgas av harsyran, kärrviolen och ekorrbäret, alla vanliga arter i Norra Österbottens skogar. Det förekommer också skogsfräken och ormbunksväxter i stora mängder.

Skogen såldes till stiftelsen av Veikko Honkalas arvingar. De var nio syskon och deras arvingar, och de var alla ense om att skydda skogen.

– Min bror Veikko, som en gång i tiden bestämde sig för att stanna hemma och ta hand om gården, var en naturvän. Han hade två kikare på bordet i stugan för fågelskådning, och jag vet inte varför, men en stor del av skogen lämnades också i sitt naturliga tillstånd. Jag blev glad när de 19 dödsbodelägarna tillsammans beslutade att Veikkos gamla aspar skulle få föråldras i lugn och ro och bli nya hembygder för skogens djur, suckar Reijo Honkala, det yngsta syskonet.

Man brukade ha kor på bete i området för många årtionden sedan vilket är en förklaring till den stora mängden lövträd och ljusheten hos skogen. Tack vare skyddsåtgärden får skogen från och med nu utvecklas under sina egna lagar, men vi kommer ändå att vårda skogen så att granarna inte tar över.