Korpivainio, Kangasala

Korpivainio är en 26 hektars skog i Kuhmalax på gränsen till Sahalax och är en av stiftelsens tätaste skogar. Stiftelsen skulle inte ha haft råd med skogen år 2005 om ägaren Aimo Saksala, som länge har varit naturvårdare, inte hade sålt den för bara 75 000 euro, en tredjedel av hela trädbeståndets värde. För att visa vår tacksamhet har vi märkt området med en minnesplatta för Aimo Saksala.

Med undantag av ett 40-årigt trädbestånd på ett drygt hektar i östra sidan av Korpivainio är skogen både gammal och mycket tät, ända till vägarnas och åkrarnas kanter. Det viktigaste trädet är granen, men högre uppe växer det mäktiga furor och lägre ner björkar och aspar i små mängder. Utom plantbeståndet var sista gången när någon högg ned träd för timmer där och sålde vedträ från skogen år 1951, men de här små skogsarbetena har lämnat nästan inga synliga spår alls i området.

I väster begränsas skogen till den stora sjön Längelmävesi som är berömd för sina glittrande fjärdar och vars två små strandremsor hör till skyddsområdet.

Inne i den delen av skogen som ligger på östra sidan av landsvägen finns det två åkrar på sammanlagt fem hektar som vid köpet stannade hos stamgården, och de delar skogen itu. Lyckligtvis har stiftelsen ändå två skogsremsor vid mynningen av en större åker som fungerar som förenande "ekologisk korridor" mellan hälfterna. Och framför allt är det skogens täthet som garanterar att speciella gluggar och kanter blir snart gömda i skogens dunkel. På de bästa platserna råder en urskogsliknande stämning. Dessutom begränsas naturarvsskogen i öster till en stor avkrok på ett par mil, nämligen Laippas ödemark, som sträcker sig över fyra kommuner.

Foto: Ilpo Piiroinen.