Kyöpelinvuori, Mäntyharju

Stiftelsen för naturarvet köpte en skog vid berget Kyöpelinvuori hösten 2004. De sjutton hektaren omfattar många slags livsmiljöer: en bäck med sina stränder, toppen och sluttningarna av berget Kyöpelinvuori samt små branter, moskogar och ödemarker. Landskapet domineras av barrträd i olika åldrar, men det finns också en betydande mängd lövträd, björkar och aspar i synnerhet.

Den som vandrar genom skogen blir fascinerad av områdets mångsidighet. Från de lummiga bankarna av Vaaherpuros bäck kan man snabbt flytta till en helt annorlunda miljö, till toppen av det branta och smala berget Kyöpelinvuori för att beundra de gamla tallarna täckta av fönster- och skägglav. Namnet Kyöpelinvuori betyder Blåkulla vilket antyder att den ovanliga formen av berget stimulerade de forntida människornas fantasi. När man kommer ner från berget kan man vandra till exempel till den nära ödemarken där granarna, björkarna och asparna som är täckta av vit porlav stiger ur marken täckt av vitmossor.

De flera stora myrstackarna i skogen berättar för sin del om det naturliga tillståndets kontinuum.

Till de ursprungliga fåglarna i skogen hör bland annat duvhöken och den tretåiga hackspetten.

Sommaren 2006 hjälpte Stiftelsen för naturarvet föreningen Pro Luontokuva att skaffa en 1,3 hektars skog som ligger strax intill skyddsområdet. Skogsdungen blev fridlyst, och de här två skyddsområdena erbjuder nu tillsammans en 18,3 hektars tillflyktsort för naturen.

Foto: Juha Ovaskainen.